I Samborombon, en liten by förutan gata den ligger inte lÄngt frÄn Rio de la Plata, nÀstan i kanten av den blÄa Atlanten och med Pampas bakom sig mÄnga hundra gröna mil, dit kom jag ridande en afton i april för jag ville dansa tango. Dragspel, fiol och mandolin hördes frÄn krogen och i salen steg jag in, dÀr pÄ bÀnken i mantilj och med en ros vid sin barm satt den bedÄrande lilla Carmencita. Mamman, vÀrdinnan, satt ivrÄn, hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton. jag bjöd upp och carmensita sa: -Si, gracias, señor, vamos a bailar este tango! -Carmencita, lilla vÀn, hÄller du utav mig Àn? FÄr jag tala med din pappa och din mamma, jag vill gifta mig med dej, Carmencita! -Nej, Don Fritiof Andersson, kom ej till Samborombon, om ni hyser andra planer nÀr det gÀller mej Àn att dansa tango!
-Ack, Carmencita, gör mej inte sÄ besviken, jag tÀnkte skaffa mej ett jobb hÀr i butiken, sköta mej noga, bara spara och knoga, inte spela och dricka men bara Àlska dej. SÀj, Carmencita, det Àr ÀndÄ blott för mej, sÀj, som du vill dansa tango. -Nej, Fritiof, ni förstÄr musik men jag tror inte ni kan stÄ i e butik, och förresten sa min pappa just i dag att han visste vem som snart skulle fria till hans dotter. En som har tjugotusen kor och en estancia som Àr förfÀrligt stor. han har prisbelönta tjurar, han har oxar, fÄr och svin och han dansar underbart tango. -Carmencita, lilla vÀn, akta dej för rika mÀn! Lyckan den bor ej i kalvar eller kor, och den kan heller inte köpas för pengar. Men min kÀrlek gör dej rik, skaffa mej ett jobb i er butik! Och nÀr vi blir gifta söta ungar ska du fÄ,